Grundchassi

Eftersom karossen inte är självbärande måste en ram tas fram och anpassas till omgivningen. (Med ram menar jag den bärande metallstrukturen och med chassi menar jag helheten med axlar, motor osv).

Rambygget startades i november -99, dvs ett år efter projektets start.

Detta efter att modellen med hjälp av domkraft och en specialanpassad axel rullades ut ur garaget.

Rambyggets första mål var att skapa ett stabilt och rakt jiggbord. Detta kom att byggas av rektangulära balkar av dimensionen 80*40*3 samt 60*40*3. Noggrannheten blev +/- 0,05 grader (motsvarar ca +/- 1mm i tvärled).

Det absolut viktigaste med ett rambygge är att bilens axlar slutligen blir exakt parallella (ca +/- 2mm). Därför gjordes inga försök att få tag i ett professionellt bord. Även om ett exakt plant bord används dvs +/- 0,000 mm så kommer troligen inte denna enorma noggrannhet kvarstå vid färdig ram pga inbyggda spänningar.

Visserligen är det en fördel att utgå från absolut noggrannhet, men mödan att finna ett bord vägde inte över.

För att få så låg vikt och så hög styrka och styvhet hos ramen som möjligt blev det ett ganska naturligt val att välja en ram i triangelstruktur, (fackverkstyp). För att underlätta bygget användes en huvudstomme i ramen. Detta för att få något stabilt att utgå ifrån, samt för att få enklare infästnings punkter av motor, axlar osv. Denna huvudstomme byggdes av rektangulära rör med dimensionen 80*40*3. Resterande material till ramen blev huvudsakligen fyrkantsrör av dimensioner mellan 20*20*1,5 till 40*40*2, samt rundrör i dimensionen 30*2.

En stor fråga i början av rambygget var hur kapsnitten skulle fås perfekta. Att handsåga i geringssåg tar allt för lång tid, att kapa med rondell tar även det lång tid och ger bedrövliga snitt. Funderingar fanns på att investera i en kallbandsåg men det kändes lite onödigt. Det som gjordes var att en kapmaskin med en klinga på ca 340mm köptes från Jula, och för att i huvudtaget få någon praktisk användning av den byggdes ett eget kapbord där kapmaskinen monterades på ett hemmabyggt vridbart stativ. Anledningen till denna ombyggnad var att originalutförandet av inspänningsanordningen och vinkeljusteringen var fruktansvärt dåliga. Nog för att man inte kan vänta sig så mycket av en maskin i den prisklassen.

Efter omkonstruktionen av kapmaskinen kunde perfekta snitt erhållas i alla möjliga vinklar. Noggrannheten blev ca +/- 0,3 grader.

När väl kapning och svetsning hade påbörjats insåg jag att min svetsutrustning var allt för klen och sliten. Det var en Mig/Mag 140A från –86 som verkligen hade fått kämpa under sin livstid. Ett år tidigare under ett annat bygge blev jag också sugen på en ny kraftigare svets vilket ledde till en investering i en 260A elsvets. Tyvärr visade sig detta vara ett näst intill dumt köp då denna svetsmaskin är allt för problematisk till konstruktioner i tunt gods. Så för att kunna komma vidare med rambygget införskaffades en lite större Mig svets, en ESAB 240A. Nu var det inte längre några problem med genombränning i medeltjocka material.

Ramen steg för steg

Vid svetsning av bordet och grundramen märktes tydligt hur svårt det egentligen är att svetsa. Att lägga en snygg och genombränt svets är inte så svårt, men att få det resultat man tänkt sig är näst intill omöjligt. Tex. bordet har två längsgående balkar och sju tvärgående. Till detta användes sju ben. När allt var mallat och klart började ihop- svetsningen. Till en början gick allt mycket bra, men efter att all svetsning var klar hade bordet inte längre sju ben i marken utan bara fyra. Det hade självklart uppstått så höga inbyggda spänningar att de längsgående balkarna böjdes. Som tur var kunde jag lösa detta ganska enkelt med uppvärmning på motsatt sida som svetsarna hade lagts.

Problemet med att konstruktionen drar sig återkommer i alla fall av svetsning och är bland svetsteknikens största nackdelar.

Jag insåg efter detta att det inte skulle gå att bygga en perfekt grundram i första försöket, utan att den säkerligen skulle behöva justeras i efterhand.

Jag hade rätt i denna fråga, men justeringen blev inte särskilt omfattande. Det enda som behövde åtgärdas var en riktningsjustering av det jag kallar "gafflarna", dvs den främre delen av huvudstommen där motor, framaxel skall monteras.

En rallystol av rörramstyp användes som mall vid bygget. "Gafflarna" kan ses till vänster i bilden.

I bakgrunden av bilden skymtar den gamla Mig svetsen. Fackverksstrukturen syns tydligt. Ett tillsågad spånskiva användes som underlägg i början av rambygget