Plastbyggen allmänt	Generellt sätt kan man vid byggen av karosser, formar använda sig av enbart polyester, glasfiberväv och gelcoat. Givetvis behövs också wax, släppmedel och förslagsvis aceton (för rengörning). Glöm inte en godkänd ansiktsmask och rejäla gummi/latex handskar. Polyester används som bindemedel till glasfibern, man skall eftersträva så liten mängd polyester som möjligt, dock måste alla fibrer bli genomdränkta. Överdrivet mycket polyester ökar inte bara vikten utan försämrar också hållfastheten, då den i sig själv inte har några utpräglade goda materialegenskaper. Spröd och spricker därmed lätt vid materialrörelse. Man kan innan handpåläggning ”fukta” glasfibern med polyester och sedan applicera den, problem kan dock uppstå vid användning av ostrukturerad matta, som lätt faller isär. Efter applicering skall man försöka ta bort all överflödig polyester, genom gummiskrapa, metallroller etc. Man kan även fukta ytan som skall beläggas och sedan lägga på matta och rolla på polyester med en vanlig målar-roller. Därefter ta bort överflöd. Proffesionellt används sk vakuum sugning. Glasfiberväv finns i ett antal olika utföranden ostrukturerad, sk matta med korta fibrer, strukturerad sk väv etc. Fördelen med matta är att den är lätt att forma och är billig, Väven har långa fibrer och är betydligt starkare mot dragning. Personligen brukar jag använda matta till största delen och lägga väv där extra styrka behövs. Gelcoat används på insidan av formar för att ge en hård slät yta, finns även i diverse olika färger för den som vill. På karossen skall gelcoaten bli det yttersta synliga skiktet, om det verkligen behövs är ett frågetecken, då det är relativt dyrt. Vid båtbyggen används gelcoat som ett vattentätände skikt, då polyester inte uppfyller detta. Själv har jag använd svart formgelcoat till formarna, påminner om tjära och vit ”kaross-gelcoat” till karossen. Detta drog dock upp priset med ca 2000kr (tot 40kg). Wax används på den färdiga formen, dvs stryks ut på den torkade gelcoaten. Man skall vara relativt noggrann vid waxningen då det lätt kan bli ojämn yta vid förhastade arbeten. Släppmedel appliceras utanpå waxet när den torkat. Den färdiga karossen kommer delvis att få en hinna med detta släppmedel, går lätt att putsa bort. Samma sak gäller här, var noggrann vid applicering, då rinningar lätt uppstår vilket ger ”håligheter” i karossen. Man kan förståss också använda epoxi vid bygget, en stor fördel med detta är att det inte innehåller lösningsmedel, är däremot allergiframkallande. Kanske den största nackdelen är priset vilket är ca 4 ggr så högt. Om man funderar på att använda kolfiber brukar epoxi rekommenderas, eller någon högkvalitativ polyester. Man skall aldrig skikta polyester med epoxi, dvs lägga ett lager med polyester och sedan ett med epoxi. Epoxin medför att polyestern inte härdar som den skall. Att blanda kolfiber och glasfiber är heller inte att rekommendera, pga av deras olika elasticitet. Kolfibern är mycket styvare än glasfibern. Vid belastning kommer glasfibern att töjas varvid kolfibern får ta upp ”all” kraft och därmed dras av.
Karosser	Karosser kan byggas som enkla enkelskikts eller sandwich struktur. Den i denna text kallade enkelskikts varianten består tex av tre lager 300grams matta med eventuella förstärkningsribbor, där sådana behövs. Dessa förstyvningar kan dock i värsta fall komma att bli synliga genom karossen, då plasten kryper (ändrar form). Det mest optimala kan tyckas vara att bygga som laminat (sandwich), detta ger en oerhörd styvhet, båtar och flygplan byggs ofta på detta sätt. Detta förfarandesätt kräver dock ett distansmaterial, slitsad bonycell el dyl., vilket är väldigt kostsamt. Uppgifter om dessa material finns i de flesta båttillbehörsfirmor, såsom Erlandssons, Combi-Plast etc. Själv försöker jag bygga relativt ekonomiskt genom att bygga i enkelskikt med förstyvningar uppbyggda kring, på mitten isärskuren, rörisolering. Nackdelen med detta är att rörisoleringen är mjuk och inte själv bidrar till någon förstyvning, men huvudsyftet är att öka den lokala tjockleken och därmed få högre styvhet. En svårighet med laminat är att få till kraftiga infästningspunkter då skikten på endera sida är relativt tunna, detta går förståss att kringgå på diverse sätt. Klokt är att beakta hur mycket pengar man vill satsa och därefter bestämma sig för en metod att följa. Laminat känns dock lite over-kill för bilkarosser.
	Mer följer………………