Rambyggen allmänt

Det finns en uppsjö av olika typer av ramar man kan bygga, allt från relativt enkla ”Hot-Rod” ramar till ”racing” ramar. Här menar jag med ”Hot-Rod” ramar de som är baserade på två parallella, oftast, rektangulära rör i dimensionerna 80x40x3 eller 100x50x3 beroende på bl.a. motorval, ”racing” ramarna är byggda av runda, helst sömlösa, rör (finns i olika legeringar). Används inom bl.a. dragracing etc. En mellan variant av dessa är att bygga en ram i fackverksstruktur, med i enklaste fall rektangulära rör, (rektangulära rör innefattar även fyrkantsrör). Runda rör är problematiska vid ändkapning för t.ex. T-montage, dvs änden måste gröpas ur för att passa på det ortogonalt anliggande röret. Man behöver inte ordagrant gröpa ur röret, en hyfsat enkel metod är att snedkapa röret i änden på vardera sida så att en kilform uppkommer. Då får man automatiskt en urgröpning. Vill man ha en styv och stark ram skall man eftersträva triangel- / tetraederstruktur (fackverk). På detta sätt kan man minska dimensionerna på rören markant, då näst intill all böjpåkänning elimineras. Böjning är som bekant det värsta belastningsfallet. I en teoretiskt förenklad fackverkskonstruktion uppstår enbart tryck- och dragkrafter. Man får dock vid tryckbelastning risk för knäckning, detta avgörs förutom av belastningen av rörets styvhet och längd. Det som karaktäriserar en profils (rör, plattjärn etc.) egenskaper avgörs, förutsatt samma material, av profilens form. Ett plattjärn har likt en linjal mycket låg styvhet och är därför lätt att böja, däremot tål den utan att överskrida sträckgränsen mycket stor utböjning. En styv profil, t.ex. toarulle, är däremot mycket svår att böja, sträckgränsen överskrids dock vid relativt små utböjningar. Vridmotståndet för en profil går hand i hand med böjmotståndet. Man skall beakta en viktig faktor vid styva konstruktioner och det är dess dåliga motstånd mot lokal belastning. Om man t.ex. belastar en cola-burk och slår till på den från sidan så kommer den haverera, dvs den är mycket styv för böjning och vridning men även väldigt känslig för yttre påverkan. Alltså inte lämplig för krasch upptagande delar såsom störtbåge. Förhållandet mellan tröghetsmotstånd (styvhet, I) och böjmotstånd (Wb) är: Wb=I/e, där e är halva höjden av profilen (radien för ett rundrör).

För att inte krångla till bygget allt för mycket så skall man i huvudsak använda sig av sunt förnuft, erfarenheter från andra, böcker etc. För den biltyp man väljer att bygga finns det oftast redan rekommenderade dimensioner. Hot-Rod med V8 byggs ofta på två 100x50x3 balkar utan någon fackverksstruktur (80x40x3 för sexor), möjligen i själva bottenplattan. Super-7 bilar byggs vanligen i lite mer fackverksstruktur med väldigt smått dimensionerade rör, ca 20x20x1.5-30x30x2. För dragracing bilar används höghållfasta sömlösa rundrör med molybden legering (Tig-svetsas), dimensionen för dessa står i regelverk, men kanske ligger runt 40x3, 50x2. Ofta vill man få till fina böjar på rören, oavsett tvärsnitt, detta kan för rundrör fås antingen med gaslåga och sandfyllda rör eller med en traditionell hydraulisk bockningsmaskin, bör även här värmas. Genom värmning undviks att sprickbildning uppkommer, sand används för att bibehålla rörets tvärsnittsform. I ”nödfall” kan man köpa färdigkrökta rördelar och svetsa samman, eller kapa små täta kilformade snitt så att en rund form approximeras. Mer följer………………